När våran Arian kom till världen

Mammas o pappas ängel

Min Älskade Arian

Snutte

Den 17 september var Linda hos mig på kvällen, jag hade känt av små värkar hela dagen men inget jag kände var jätte seriöst. Jag fick två rejäla värkar precis innan hon skulle dra, vi tänkte klocka dom men det kom inga fler. Efter hon hade åkt hem började det hända saker, först fick jag en mega värk som gjorde så fruktansvärt ont. Jag gick på toaletten för att kolla om det fanns nått blod och ja det fanns det jippie! jag bara skrek rakt ut till Johan att jag blödde, nu var det på G på riktigt! Började få värkar med en kvarts intervall, ringde förlossning men dom tyckte att jag skulle höra av mig när det var 4 minuters mellanrum. Jag låg hela natten och klockade mina värkar, vid halv åtta på morgonen klarade jag inte av mer. Jag väckte Johan så han skulle massera min rygg, det hjälpte inte alls mycket och värkarna blev bara tätare. Så nu bad jag Johan ringa mamma så hon kunde köra in oss till förlossningen. Efter ha gjort det så fick jag gå ut och ringa förlossningen och tala om att vi var påväg in nu (vi har ingen täckning i huset) när barnmorskan svarade så sa jag att jag inte klarade av att vara hemma mera och jag ville verkligen åka in nu! Inga problem ni är så välkommna så, så vi satte oss i bilen och körde in, det kändes hemskt ont att sitta med värkar i bilen. Väl uppe på avdelningen så blev jag undersökt av en jätte snäll BM som hette Viveca, hon kollade min Ctg kurva och såg att mina värkar hade kommit igång. När hon kollade hur långt öppen jag var så hade jag öppnats 3 cm! Johan och jag bara tittade på varandra, äntligen var det dax! Sen fick vi komma in på ett förlossningsrum, det var lite halv stelt och kalt därinne. En undersköterska kopplade mig till en känsligare Ctg maskin som kollade av mina värkar, shieet jag var uppe i 80-90 ibland så jag bad om att få lustgas och sen rekomenderade dom Tensen. Johan provade också lustgasen, tyckte det såg jätte roligt ut när han satt där och skrattade åt sin roliga röst som man får i början av ruset. Jag vankade framotillbaka i rummet med lustgas, älgen, Tensen och sen Johan som masserade min rygg. En ny BM kommer in som ska byta pass med Viveca hon hette Eva och jag är så glad att jag fick henne! Det första hon gjorde var att kolla hur mycket jag var öppen och detta var vid klockan 14:00, jag hade öppnats 5 cm helt otroligt. Jag satt och räknade ut att jag skulle bli mamma vid sju tiden om det gick i normal takt. (1 cm i timman). Vi ringde svärmor så hon skulle kunna hinna in till start, hon var inne vid 5 tiden och då ville Eva kolla hur mycket mer jag hade öppnats. Hela 7 cm jippie en än gång, nu ville jag ha EDA så det fixade Eva till mig, jag fick en jätte bra narkos läkare som satte den perfekt när jag hade en värk samtidigt. Efter det så tog dom hål på mina hinnor och 2 liter vatten forsade ut mellan mina ben, kände mig 2 kilo lättare efter det. Värkarna började komma upp i 110-120 men jag kände ingenting efter bedövningen, så jag passade på att äta lite. Jag hade ju inte sovit på hela natten, så jag kände att jag behövde lite mera energi. Är så himla glad att både min mamma och min svärmor kunde närvara, dom var ett fantastiskt stöd. Och inte minst Johan han var min life saver, klockan sju kollade Eva hur mycket jag var öppen och då var det 8 cm. Två minuter efter hennes kontroll började jag känna en helt annan smärta, jag började få lite panik för jag ville börja krysta men jag fick inte för Eva, jag hade inte fått bort den ena väggen och den kunde svullna upp om man började krysta för tidigt. I en halvtimma låg jag och tok andades med lustgas, sen så fick jag äntligen tillåtelsen att börja krysta. Jag provade att stå upp men det tyckte inte bebisen om så jag var tvungen att lägga mig på sidan, första krystvärken kom och jag kände hur mitt barns huvud började komma ner i bäckengången. Jag var lite lost ett tag men Johan hjäpte mig att fylla igen lite av luckorna, han stog vid min sida in i det längsta. Han stöttade mig och gav mig vägledning tillsammans med barnmorskerna. Jag fick aldrig så starka krystvärkar, så dom fick kalla in en doktor så han kunde avgöra hur mycket mer dom fick höja mitt värkdropp. Efter cirka en halvtimma tre kvart av tryckande kändes det som om jag skulle somna, jag var helt slut BM blev lite nervös att jag skulle svimma. Dom la mig på rygg i gyn ställning ist, där fick jag en rejäl krystvärk så jag kände att huvudet kom. Jag tittade till lite snabbt och jag såg mitt barn, nu var det bara en liten bit kvar. Av egen kraft utan värk tryckte jag på som in i norden och då 20.40 kom han, Vår Arian ! Dom la han på mitt bröst och all smärta som jag hde känt hade bara försvunnit, jag kunde inte föreställa mig en vackrare ängel än honom han bara låg och kollade. Både han och jag var i chock, Jag hörde hur Johan grät glädje tårar med svärmor och mamma stog vid mig och tog kort. Det var en av dom allra underbaraste stunderna i mitt liv, vi två hade blivit tre. Vi hade blivit en helt underbar familj, älskar dig Johan av hela mitt hjärta byter aldrig guld mot silver.Arian min ängel kunde aldrig drömma om ett vackrare och snällare barn.